Ryttarens mosse
Nära Falköping i Västra Götaland ligger
Ryttarens mosse, en stor täkt torv av finaste slag.
Här grundade agronom Nils Hartelius 1906 Ryttarens
Torvströaktiebolag.
Mitt i ödemarken växte ett litet samhälle
upp med torvströfabrik, verkstäder, järnväg
och bostäder. Torven grävdes på mossen,
bereddes i fabriken, och levererades med järnväg
ut i landet och utomlands. Ryttaren försörjde
tjugo arbetare året om. Sommartid ökade arbetsstyrkan
till 200 personer.
Från början användes torven till strö,
gödsel och emballage. Efter andra världskriget
försämrades marknaden. Fabriken räddades
av Hasselfors Bruk. Produktionen inriktades istället
på trädgårdstorv - solmull. Fabriken var
i drift till 1997. Idag är den ett industrihistoriskt
besöksmål.
Torvens år
Torvåret började i augusti. Det var skördemånaden
på Ryttarens mosse. Med vass spade skars den våta
torven i block som fick ligga på mossen över
vintern för att frystorka. Det förbättrade
torvens uppsugningsförmåga. Under våren
vändes torvblocken
och torkades i kupor med 10- 15 block i varje. På
sommaren lades torven i lador utefter tegar på mossen.
Efter ett år i torvladan förädlades torven
i fabriken och en ny skörd kunde skäras på
mossen.
Torv bildas av döda växter som förmultnat
under fuktiga och syrefattiga förhållanden. När
torvdjupet överskrider 30 cm kallas det torvmark. Nära
25 % av Sveriges landareal är torvmark, ändå
skördas bara en promille. Torven kan delas in i odlingstorv
och energitorv. Odlingstorv används till strö,
gödsel och jordförbättring. Energitorv eldar
man med i fjärrvärmeverk.
Årets industriminne 2004
För att:
" Torvströtillverkningen är en bransch som
haft stor betydelse i Sverige, men som hittills fått
liten uppmärksamhet som kulturarv.
" Ryttaren är en intressant och värdefull
industrihistorisk miljö där natur, kultur och
teknikhistoriska upplevelser förenas.
" Ryttarens Torvströfabrik har kontinuerligt utnyttjats
för industriellt bruk mellan 1906-1997.
" Föreningen Ryttarens Torvströfabrik arbetar
framgångsrikt med att bevara och uveckla verksamheten.
Text: Magdalena Tafvelin Heldner, Tekniska museet.
